

{"id":1153,"date":"2025-09-09T14:57:33","date_gmt":"2025-09-09T14:57:33","guid":{"rendered":"https:\/\/ricongoose.com\/?p=1153"},"modified":"2025-09-09T14:57:33","modified_gmt":"2025-09-09T14:57:33","slug":"en-intervju-som-forandrade-allt-nar-tva-framlingar-upptackte-att-de-var-slakt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/ricongoose.com\/?p=1153","title":{"rendered":"En intervju som f\u00f6r\u00e4ndrade allt: N\u00e4r tv\u00e5 fr\u00e4mlingar uppt\u00e4ckte att de var sl\u00e4kt"},"content":{"rendered":"<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Stockholm. Ibland \u00e4r verkligheten m\u00e4rkligare \u00e4n fiction. Det var en vanlig tisdagsmorgon d\u00e5 jag satte mig ner f\u00f6r att intervjua en man jag trodde var en fr\u00e4mling. Men vid dagens slut var han det inte l\u00e4ngre. Det visade sig att vi delade mer \u00e4n bara ett intresse f\u00f6r samh\u00e4llsplanering \u2013 vi delade blodsband.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Jag skulle skriva en artikel om innovativ stadsutveckling och hade bokat in ett m\u00f6te med en framst\u00e5ende arkitekt. L\u00e5t oss kalla honom Anders S\u00f6derberg. M\u00f6tet \u00e4gde rum p\u00e5 ett av de m\u00e5nga mysiga kaf\u00e9erna i S\u00f6dermalm. Luften doftade av nybryggt kaffe och f\u00e4rska kanelbullar. Jag st\u00e4llde upp min inspelningsapparat, plockade fram min blocketta och f\u00f6rberedde mig p\u00e5 att st\u00e4lla de vanliga fr\u00e5gorna om h\u00e5llbar design och gr\u00f6n arkitektur.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Anders var en sympatisk och v\u00e4lformulerad man i 40-\u00e5rs\u00e5ldern. Samtalet fl\u00f6t p\u00e5 utm\u00e4rkt. Vi diskuterade allt fr\u00e5n kollektivtrafik till gr\u00f6nomr\u00e5den i stadsmilj\u00f6. Efter ungef\u00e4r en timme b\u00f6rjade vi n\u00e4rma oss slutet av intervjun. D\u00e5, n\u00e4stan som en avslappnad eftertanke, fr\u00e5gade jag om hans bakgrund. Jag \u00e4r alltid nyfiken p\u00e5 vad som driver m\u00e4nniskor, p\u00e5 deras r\u00f6tter.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">&#8221;Ja, jag kommer faktiskt fr\u00e5n en liten bruksort i Bergslagen&#8221;, ber\u00e4ttade han. &#8221;Min farfar var ingenj\u00f6r, men hans far, min farfarsfar, var hemmafrusare som kom till Sverige fr\u00e5n Finland p\u00e5 1920-talet. Han hette Evert och bosatte sig i Dalarna f\u00f6rst. Det fanns alltid en os\u00e4kerhet kring den delen av sl\u00e4kttr\u00e4det.&#8221;<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Jag satt tyst ett \u00f6gonblick. En kall ilning l\u00f6pte l\u00e4ngs min ryggrad.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">&#8221;F\u00f6rl\u00e5t&#8221;, sa jag och hoppades att min r\u00f6st l\u00e4t stadig. &#8221;Sa du Evert? Fr\u00e5n Dalarna?&#8221;<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Anders tittade f\u00f6rv\u00e5nat p\u00e5 mig. &#8221;Ja, det st\u00e4mmer. Han flyttade senare till Bergslagen f\u00f6r arbete. Varf\u00f6r undrar du?&#8221;<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Jag tog ett djupt andetag. &#8221;Det h\u00e4r kommer att l\u00e5ta otroligt konstigt&#8230; Men min farmor har alltid ber\u00e4ttat om sin farfar, en finsk immigranthandlare som ocks\u00e5 hette Evert. Hon sa att han hade en bror som f\u00f6rsvann sp\u00e5rl\u00f6st n\u00e4r han flyttade fr\u00e5n Dalarna. De trodde att han hade rest till Amerika.&#8221;<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Tystnaden som f\u00f6ll mellan oss var tjock och m\u00e4ttad. \u00d6gonblicket k\u00e4ndes overkligt. B\u00e5da stirrade vi p\u00e5 varandra, f\u00f6rs\u00f6kande att sm\u00e4lta inneb\u00f6rden av v\u00e5ra ord.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">&#8221;Vad hette hans fru?&#8221; fr\u00e5gade Anders till slut, med en r\u00f6st som var n\u00e4stan viskande.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">&#8221;Maria&#8221;, svarade jag. &#8221;Hon hette Maria.&#8221;<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Anders bleknade m\u00e4rkbart. &#8221;Min farfarsfar var gift med en kvinna som hette Anna. Men enligt familjens ber\u00e4ttelser var Evert tidigare f\u00f6rlovad med en Maria innan han flyttade. F\u00f6rlovningen br\u00f6ts p\u00e5 grund av flytten, och han tr\u00e4ffade sedan Anna. Men det fanns alltid en oklarhet kring den tiden&#8230;&#8221;<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Vi tillbringade de n\u00e4rmaste tv\u00e5 timmarna med att j\u00e4mf\u00f6ra anteckningar, plocka fram gamla fotografier fr\u00e5n v\u00e5ra telefoner och kartl\u00e4gga v\u00e5ra sl\u00e4kthistorier. Bit f\u00f6r bit f\u00f6ll pusslets delar p\u00e5 plats. Det visade sig att v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der var br\u00f6der. Tv\u00e5 br\u00f6der som skilts \u00e5t p\u00e5 grund av ekonomiska omst\u00e4ndigheter och en f\u00f6rlorad kontakt som str\u00e4ckte sig \u00f6ver decennier \u2013 nu \u00e5terf\u00f6renade genom ett slumpartat m\u00f6te i ett Stockholmskaf\u00e9.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Intervjun var gl\u00f6md. Ist\u00e4llet satt vi d\u00e4r som tv\u00e5 sl\u00e4ktingar som just hade hittat varandra. K\u00e4nslorna var \u00f6verv\u00e4ldigande; en blandning av gl\u00e4dje, f\u00f6rv\u00e5ning och en djup, gemensam sorg \u00f6ver alla \u00e5r som g\u00e5tt f\u00f6rlorade.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">Idag \u00e4r Anders och jag mer \u00e4n journalisten och k\u00e4llan. Vi \u00e4r sl\u00e4kt. Vi har tr\u00e4ffats med v\u00e5ra familjer, och tillsammans har vi b\u00f6rjat fylla i de tomma sidorna i v\u00e5r gemensamma historia.<\/p>\n<p class=\"ds-markdown-paragraph\">S\u00e5 den h\u00e4r artikeln handlar inte om stadsplanering. Den handlar om det ofattbara sammantr\u00e4ffande som p\u00e5minner oss om att v\u00e5ra historier \u00e4r v\u00e4vda samman p\u00e5 s\u00e4tt vi aldrig kan f\u00f6rest\u00e4lla oss. Ibland, mitt i vardagens alla intervjuer och deadline, finns det en m\u00f6jlighet att inte bara hitta en bra story \u2013 utan att hitta en del av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Stockholm. Ibland \u00e4r verkligheten m\u00e4rkligare \u00e4n fiction. Det var en vanlig tisdagsmorgon d\u00e5 jag satte mig ner f\u00f6r att intervjua en man jag trodde var en fr\u00e4mling. Men vid dagens&hellip;<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1153","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1153","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1153"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1153\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1154,"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1153\/revisions\/1154"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1153"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1153"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/ricongoose.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1153"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}